Patrick och jag försöker ta oss tid att sitta och prata minnen och minnas mina svärföräldrar. Det är tungt många gånger, men lika ofta skrattar vi, och det är härliga och välbehövliga stunder. Vi kämpar på med vardag och allt som behöver fixas och det är tur att man har ett jobb att gå till. Att jag sedan har en massa goa barn och kollegor som ger mig energi är toppen!
Jag har förstått att det är många som inte vet vad de ska säga och därför väljer att inte höra av sig, mitt bästa råd är att göra det, tanken värmer så oerhört! Sedan om det är ett kort i brevlådan, ett sms, en hälsning på facebook spelar ingen roll.
Sist, men inte minst, är ett litet kort tillägnat alla er som på olika sätt finns i vår närhet och som hjälper oss genom denna svåra tid, tack för att ni finns!
kram Annika
